Sedan den 19 juli 2026 får stora företag i princip inte längre förstöra vissa osålda kläder, klädtillbehör och skor. Den nya ESPR-skyldigheten handlar om mer än avfall: återförsäljare och tillverkare måste dokumentera lager, orsaker, beslut och överlämnanden så att en produkts fortsatta väg senare kan följas.
För vilka förbudet gäller
Artikel 25 i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, ESPR, fastställer startdatumet den 19 juli 2026. De produktgrupper som anges i bilaga VII omfattas, i synnerhet kläder och skor. Förbudet gäller till en början stora företag. Medelstora företag omfattas från och med den 19 juli 2030; små och mikroföretag är undantagna.
Det är viktigt att begreppet ”förstörelse” har en vid betydelse. I redovisningsformatet enligt genomförandeförordning (EU) 2026/2 omfattar förstörelse summan av återvinning, annan återvinning och bortskaffande. En produkt står alltså inte utanför förbudet bara för att den materialåtervinns. Företräde ska ges åt lösningar där produkten bevaras som produkt, exempelvis återförsäljning, donation, reparation, renovering eller förberedelse för återanvändning.
Undantag är möjliga, men måste styrkas
Den delegerade förordningen (EU) 2026/296 beskriver fall där förstörelse fortfarande kan vara tillåten. Det gäller bland annat farliga produkter, produkter som inte uppfyller lagkraven eller är olämpliga för ändamålet samt varor som bevisligen gör intrång i immateriella rättigheter. Ytterligare strikt avgränsade fall gäller situationer där användning eller återanvändning objektivt inte är möjlig.
Undantaget är inget fritextfält i lagerhanteringssystemet. Den ekonomiska aktören måste kunna styrka att förutsättningarna är uppfyllda. Relevanta handlingar ska sparas i fem år. Den som anlitar en avfallshanterare bör tydligt koppla det tillämpliga undantaget och tillhörande dokumentationen till överlämnandet.
Offentliggörande och förbud är två separata skyldigheter
Artikel 24 i ESPR ålägger stora företag och från och med den 19 juli 2030 även medelstora företag att årligen offentliggöra uppgifter om bortskaffade osålda konsumentprodukter. Genomförandeförordning (EU) 2026/2 standardiserar strukturen för detta.
Bland annat ska följande rapporteras:
- Antal och vikt för de bortskaffade enheterna per produktkategori,
- Orsaker till bortskaffandet,
- i förekommande fall det använda undantaget,
- Andelar för olika avfallshanteringsvägar,
- Redan vidtagna och planerade åtgärder mot förstörelse.
Kategorierna avgränsas i princip genom de två första siffrorna i Kombinerade nomenklaturen; för vissa produkter gäller fyra siffror. Offentliggörandet kan ske direkt på webbplatsen eller, under de angivna förutsättningarna, genom en tydlig hänvisning till hållbarhetsrapporten.
Ett företag kan alltså vara skyldigt att offentliggöra uppgifter även om den konkreta produktgruppen inte omfattas av förbudet mot förstörelse. Omvänt ersätter en publicerad rapport inte beviset på att en enskild förstörelse var tillåten.
Vilka uppgifter som nu måste sammanföras
Många företag har redan den information som behövs – men den är utspridd över ERP, varuhantering, returportal, kvalitetsledning och avfallsdokumentation. För en granskningsbar process behöver varje enhet eller åtminstone varje tillförlitligt lagerparti en gemensam referens.
Produktregister
Produktregistret bör innehålla artikelidentitet, produktgrupp, KN-nummer, storlek eller variant samt ansvarig ekonomisk aktör. Inkonsekvent klassificering leder senare till felaktiga offentliggöranden.
Lagerhändelser
Det är inte bara slutstatusen ”utrangerad” som räknas. Förloppet bör visa när en produkt klassificerades som osåld, vilka alternativa vägar som prövades och vem som godkände beslutet.
Kvalitets- och rättslig grund
Om ett undantag krävs behövs en strukturerad grund och ett bevis: säkerhetsbedömning, återkallelse, myndighetsbeslut, utredning om rättighetsintrång eller annat tillåtet underlag. Foton och enbart fritext är ofta för svaga.
Överlämnande och hantering
Kvantitet, vikt, mottagare, datum och avsedd behandling måste förbli kopplade till den ursprungliga produktgruppen. Om den faktiska behandlingen inte kan fastställas medger formatet ”unknown”; det bör inte utvecklas till en systematisk blind fläck.
Vilken roll ett produktpass kan spela
Förbudet mot förstörelse föreskriver inte automatiskt ett DPP som teknisk kanal för dessa lagerbeslut. Informationshanteringen överlappar dock i stor utsträckning med ett framtida textilpass: beständig identifiering, materialuppgifter, ekonomisk aktör, reparerbarhet och livscykelhändelser.
Företag bör därför inte bygga ett isolerat ”ESPR-förstörelse-Excel”. Bättre är en händelsemodell som senare även kan försörja produktpass. Ett GS1 Digital Link eller en annan beständig identifiering kan koppla samman varuhantering, returprocess och externt produktpass utan att konfidentiella interna beslut behöver offentliggöras.
Praktiska kontroller i verksamheten
- Spärra schablonmässiga avfallstransaktioner för registrerade produktgrupper.
- Kräv bevis på att alternativ har prövats innan godkännande.
- För en kontrollerad katalog över tillåtna grunder och undantag.
- Stäm regelbundet av antal och vikt mot avfallshanterarens dokumentation.
- Separera offentliga uppgifter för offentliggörande från konfidentiella granskningsunderlag.
- Låt complianceansvariga och dataansvariga gemensamt testa den första årsredovisningen.
Den egentliga utmaningen ligger inte i den årliga rapporten, utan i det dagliga beslutet i slutet av en retur- eller säsongskedja. Om orsaken måste rekonstrueras först flera månader senare är processen redan för svag. Sedan den 19 juli 2026 måste spårbarheten börja vid beslutet.
